..*..*..Caroline..*..*..

Jag satt igår och tänkte på hur länge jag har ätit min medicin och det är nu 2.5 år. Jag har levt i trötthet i 2.5 år, det är så jag ser det. Det är klart de är skönt att slippa hjärtklappningarna men tröttheten är inte så rolig heller, det spelar ingen roll om jag har sovit 6h, 8h eller 13h, jag är precis lika trött på dagen sen. Framåt 14-15 så skulle jag helst vilja lägga mig igen men försöker att inte göra det. Det är skönt att ha en i mitt liv som verkligen vet vad denna trötthet innebär. Förut innan jag var så trött så kunde jag bara försöka att förstå henne men nu förstår jag verkligen. Man försöker vara pigg och trevlig men det är inte alltid man lyckas, det är då man kan säga saker som man inte menar, eller säger hälften av det man tänkte säga. Men men... är van.. Det är bara att leva med det och göra det bästa av situationen.