..*..*..Caroline..*..*..

Det är den 3 augusti och det skulle ha varit min mormors fördelsedag, hon är född den 3 aug, 1929 och dog 26 sep 2004. När hon dog så tog det väldigt hårt på mig, den dagen hon dog är en av mitt livs jobbigaste dag, Jag kommer ihåg så klart när mamma Raija och Tobbe kom hem till hos på Gillbergavägen, jag var ensam hemma. Denna dag skulle vi ha åkt till mormor för att hälsa på henne på sjukhuset men det blev intsällt för hennes tillstånd var så kritiskt. Vi hade inte kunnat åka tidiagre i veckan för jag hade varit sjuk men denna dag var jag bättre. När mamma Raija stod där i dörren så förstod jag vad som hade hänt, min mormor fanns inte längre. Det skumma var att vid den tiden som hon hade dött skulle vi ha varit där plus att jag på något sätt vid den tiden kände att hon hade lämnat oss. Den sorg som var över att mormor hade dött var tung och jag kände inte att jag hade så mycket ork. Saknade är ennorm, hon var den bästa mormor man kan ha, alla de stunder som vi fick tillsammans gör att jag har många lyckliga minnen som gör allt enklare. Alla de sommrar och lov som jag tillbringade ute hos dem, all den kärlek hon visade mig. Det märktes att hon tyckte om när jag var ute hos dem, ibland kunde jag vara där flera veckor. Jag hjälpte till med allt som behövdes för det tyckte jag om, det var något speciellt med att få göra saker med mormor. Det tråkiga är att under de åren som de bodde inne i stan efter att mormor blivit sjuk så var jag inte så mycket med mormor, jag åkte dit ibland men det var inte samma sak längre. Det gjorde det inte bättre när morfar fick sitt utbrott på pappa och sa att om jag ska komma igen så ska de ha pengar, vilket inte alls mormor ville. Så de två sista åren tror jag träffade jag bara henne en gång och det är något som känns tungt. Jag pratade med henne i telefon ibland men det var svårt på grund av att hennes minne hade blivit sämre oc h talet var ej som för.

Detta inlägg var jobbigt att skriva, jobbigare än vad jag trodde det skulle vara.