Då var det gjort
De som har läst min blogg på sistonde vet att jag har skrivit ett brev till min biologiska mamma för att förklara varför vårat förhållande är som det är, vilket är något jag inte ska gå in djupare på här men det var en svårt beslut att ta och det var jobbigt att skicka iväg det. Men pappa hjälpte mig och såg till att jag la på det, vilket jag är väldigt tacksam för, annars hade det aldrig blivit gjort. Det har varit så skönt att ha det stöd jag har fått av de runt omkring mig. Så kom det fram igår och hon läste det, jag hade tänkt att ta allt detta på kvällen så jag hade mobilen avstängd men till slut så tyckte jag att det var lite elakt att låta henne vänta tills kvällen så jag kollade om hon hade ringt. Och det hade hon, men då tänkte jag att jag väntar med att ringa. När hon sedan hade ringt igen så kunde jag inte låta henne vänta så jag ringde upp för att prata med henne. Det blev hon glad för och det var väldigt skönt att få prata med henne. Jag fick den ursäkt jag ville ha och känner nu att det kana vara lättare att förlåta även fast det kan ta ett tag, men jag är en bit på vägen i alla fall.
Det var inte den reaktionen någon hade väntat sig av henne och blev väldigt förvånad men jag är glad att hon reagerade som hon gjorde och förstod varför jag var tvungen att skriva till henne. Vilket var skönt! Det blev bestämt sen på kvällen att jag ooch mamma Raija ska hem till henne för att prata ut, jag kände inte riktigt att jag klarar av det själv. Så jag behöver det stödet.
Nu sitter jag i Eskilstuna och ska snart till tandregleringen för att ta bort min tandställning sedan bär det av till Tilda för att hjälpa henne med ansökan till högskolan. Sen ska jag hem för att plugga och umgås med älsklingen som är ledig.
Hoppas ni alla tände ett ljus för Engla igår!
